.

Då är det snart dax att gå på andra natten. Föregående natt gick galant! Jag var inte det mista trött och hade kunnat jobba flera timmar till när det var dax att få åka hem och krypa till sängs.
Trots att jag aldrig kännt mig piggare la jag mig direkt jag kom hem, hade inga större förhoppningar på att somna, men jag måste ha gjort det på två röda!

Vaknade då malle kom in och väckte mig, 15.30!!! Och jag som oroade mig över att jag inte skulle ha ro att sova på dagen.
Med andra ord har jag inte hunnit med så mycket idag. Vi har varit och storhandlat, thats it! Nu sover barnen och jag ska som sagt åka på 30 min.

Fick mina kläder idag. Älskade alla 3 plagg! jeans leggingsen var supersköna och supersnygga, likaså tunikan. Så jag är helnöjd med köpen.

Imorn blir det att vaka av. Så jag ska ställa klockan på 11.30. Lär ju vara mer död än levande hela morgondagen, men det får lov att gå.
Malle åker och jobbar kl 12, då hinner han iaf skrammla ihop till halvdag. Visst är det säkert skönt för han att ha fått vara hemma några dagar, men FP känns i plånboken!

Dagen har spenderats ute i solen, så härligt väder trots lite kalla vindar.
Då Saga sov hos faster var den ingen liten tjej som väckte oss på morgonen (tomt), vi snosade istället till strax efter 8 innan vi klev upp.
Gjorde oss klara och packade väskan för att åka och hämta upp Saga, Sussie, Axel, Olivia och hunden. Strax efter 10 befann vi oss i Pagla för grillning och pulkåkning.
Var underbart att få komma sig ut! Älskar lukten av elden, och att bara få sitta ute i solen och mysa med en kopp kaffe.
Var där några timmar och rullade hemåt närmare 14.
Lämnade av Sussie med barn och for hem. Saga somnade på väg hem, så vi passade på att sanera bilen- inte en dag försent!
Max fick titta på i babysittern ett tag innan han också fick sluta sina bruna i vagnen.

Nu slipper man blunda när man hoppar in i bilen, härlig känsla!

Efter 15 stegade vi in hemma. Jag måste ha fått en jäkla massa vårkänslor när vi var ute, med energi till tusen och ett glatt humör började jag städa.
Putsade fönsterna i tv rum och kök. Bytte gardiner i tvrum och sovrum. Torkade av golvlisterna, duschade blommorna i badkaret.. och för att få lite förändring designade jag om i fönstrena genom att byta plats på lite blommor ,prylar och lampor.
Kändes genast mycke ljusare och vårigt, tänkt vad lite förändring kan göra mycket.

Saga är som sagt en tjej med mycket energi där det ska hända något hela tiden. Standard frasen är som bekant vad ska vi göra nu då?
Vad tror ni barnet vräker ur sig det första hon gör när vi kommer in efter våran 5 timmars utevistelse? (+ att ha härjat med kusinerna hela morgonen)
Vad ska vi göra idag mamma?!!!
Inte konstigt om man börjar bli gråhårig;)!

Bilder från dagen lägger jag upp imorgon, har inte orkat ladda över dom i datorn ännu.

När barnen hade somnat drog jag på mig joggingskorna och tightsen för första gången iår och begav mig ut på en liten runda. Har saknat att springa, men kondisen behöver jobbas på:)

Idag när vi var hos sussie på dagen bestämde Saga och Olivia att hon skulle sova över där. Så vi är Saga lösa här ikväll. Saknar min lilla toka!

Jag och Malle laddade chips och dip skålarna och köpte Australia som äntligen kommit ut på dvd. När Max hade somnat myste vi ner oss i soffan framför projektorn.

Nu har vi förflyttat oss till soffan, gubben var så trött efter en arbetsvecka så han har somnat här brevid.


Är så stolt över mig själv idag!
Har för engångs skull följt min magkänsla.
Har sedan chefen ringde om jobbet haft en dålig magkänsla. Fick lite smått ångest över att jobba och ångrade att jag gett mig in i det.
Idag ringde jag upp chefen, så istället för att jobba hela sommaren, kommer jag bara att jobba 23 juli-3 augusti. Med möjlighet att få jobba extra nätter om/när jag känner för det.
Känns super bra!
Började tänka efter och vill passa på att ta vara på tiden jag får vara hemma nu. Max växer så fort så jag vill inte slösa bort den här tiden på att jobba, det kommer jag hinna sen så det räcker och blir över.
Dessutom hinner jag knappt se karln nå heller, så att jobba när han har sin semester kändes inte allt för roligt heller!
Jag är lättad, och det känns som ett bra beslut!
Introt kommer jag att göra som planerat till veckan, det ger ju lite extra i plånboken det också så jag försöker tänka positivt.

jenny T: Dom är beställda från mandeldesign.se

Imorgon är det 3 år sen våran lilla tjej kom till oss. Känns som att det var igår!

Har även idag haft ett mini kalas, den här gången för Julia och Lova som inte kan komma imorn. Trevligt.

När barnen somnat vid 19 for jag iväg till sussie och hämtade 2 små bord och små stolar som vi ska låna. Kvällen har sen gått åt till att förbereda morgondagen.
Ställt iordning barnens bord i vardagsrummet, dukat, blåst ballonger, ordnat med godispåsarna och ställt iordning brickan som vi ska överraska saga med på sängen.
Det blir att stiga upp till klockan imorn, Saga är ju uppe före tuppen så för att hinna före hon vaknar betyder att vi måste upp före 6.
Men fyller man år så gör man.
Jag vill att hon ska känna att det är en speciell dag, hennes dag,och det ska firas!
Så det blir sång, fika och paket på sängen:)

Bakade tårtbottnarna i eftermiddags och satte på fyllningen, imorgon återstår det att garnera.


Förutom kalasande har vi även hunnit vara en sväng på storheden.
Malle for med barnen till verkstaden och tvättade bilen medans jag for till HM.
Den här gången blev det sommarkläder till Cajsa, mosters lilla tjej. 2 t-shirts, 2 bodys, 2 byxor och en sommar hätta.
Hon kommer bli så tjusig min lilla tjej:)



Vi ska nog snart dra oss tillbaka så vi orkar upp imorn. Sen blir det full rulle från morgon till kväll.

Idag är det 3 år sen jag fick det värsta samtalet i hela mitt liv. Jag minns det som om det var igår, och tanken på det gör lika ont idag.

1 April 2006. Jag och Malle har just vaknat och ligger och drar oss i sängen. 4 dagar över BF med Saga, ligger och känner efter om det möjligtvis inte känns lite annorlunda i magen. Så ringer telefonen. Klockan är strax före 9. Ser att det är syster och svarar.
Det första hon säger är att det är illa med Elias. Att dom har åkt med ambulansen till övertorneå vc. Jag frågade hur illa det var... jag ville inte veta... jag visste ju att han skulle bli frisk...
Hon säger att läkaren är inne hos Elias. Dom hade gjort hjärt och lungräddning hela  vägen i ambulansen, och nu visste hon inte hur det var med han. Jag hörde att hon var i chock. Hon sa att hon skulle gå och prata med läkaren och ringa upp mig sen.
Dom 10 minutrarna var dom längsta i mitt liv.

Telefonen ringer igen -syster. skyndar mig att svara. Innan johanna hinner säga nå frågar jag hur det är med Elias.
-det värsta du kan tänka dig svarar hon.
Det värsta jag kan tänka mig, i min värld var det inte att han var död, det fanns inte det alternativet för mig.
Kommer inte ihåg vad sa, men hör hon säga att det är över.
Minns att jag blev helt kall, vad är över? är han bra igen, eller har han lämnat oss?
-Elias är död.
Jag minns inte vad jag tänkte, om jag tänkte.
 Det enda jag kunde göra var att skrika och gråta.
Jag ville inte tro att det var sant. Det kunde inte vara sant.
Alla läkare sa ju att han skulle bli frisk.
Malle som låg brevid mig hade nog förstått vad det gällde han också. Jag frågade johanna hur hon skulle klara sig.
Hon var så chockad så hon inte ens kunde gråta.
Det värsta som kan hända en förälder måste vara att mista ett barn.

Resten av samtalet minns jag inte.

Dom skulle göra Elias iordning, dom närmaste skulle komma till vårdcentralen och få träffa honom.
Jag och Malle hoppade in i bilen och for upp till övertorneå. Bilresan var den värsta i mitt liv. Där satt jag i en bil, påväg för att möta min älskade Elias som inte längre fanns kvar hos oss.
Tankarna var många. Jag var rädd. Rädd för att se honom livlös, rädd för min egen smärta, den går inte att förklara.
Jag undrade hur jag någonsin skulle kunna överleva, hur jag skulle ta mig vidare- om jag skulle kunna.
Ibland kändes det som att det var en dröm. Att det var tillfällligt. Då var det lättare. Men när verkligheten kom ikapp och tankarna på att det var över, han kommer verkligen inte komma tillbaka slog mig, kändes det som att hela bröstet skulle slitas sönder. Smärtan är obeskrivlig.

Vi kom fram och möttes av johanna och Staffan. Sjuksköterskan ledde in oss på rummet.
Där låg han, min älskade Elias. Nerbäddad under ett täcke. Så liten i den stora sängen. Jag satt länge brevid honom, pussade honom, höll hans hand... jag hade kunnat stanna kvar där och då för alltid. Jag ville inte lämna honom själv, jag ville ha honom kvar hos mig.
Men vi var tvugna att åka sen.
Var hemma hos Johanna och Staffan hela kvällen. Tröstade varanda, pratade och försökte att ta in vad som hade hänt... försökte att överleva.
 

Ibland undrar jag vad meningen med livet är.
När en 3 åring som har hela livet framför sig inte ska få fortsätta leva. Elias som var så glad, så omtyckt och älskad. varför fick han inte stanna kvar hos oss?

Saknaden och smärtan kommer aldrig att förvinna, jag har fått lära mig att leva med den.
Jag älskar han över allt annat, jag älskar han som jag älskar mina egna barn... han var mosters ögonsten, min lilleman... mitt allt.