Albins förlossningsberättelse
Måndag 3/1 började jag känna sammandragningar som kändes lite annorlunda mot för vad dom tidigare gjort. Kan inte säga att dom gjorde direkt "ont" men dom kändes och jag kände att det var sammandragningar som kunde leda till ett värkarbete, men som för mig lika gärna kunde vara dagar bort.
Dagen gick och framåt eftermiddagen tyckte jag att dom hade avtagit. klockan blev mot kvällen och Patrik for till jobbet. Nattade barnen och la mig i soffan för att se på familjen annorlunda. Fick en värk som var en mild form av en förlossningsvärk, men tänkte inge mer på det. Så kom en till, och en till.... började kolla på klockan och såg att dom kom med ca 7-10 min mellan rum. Efter att ha genomlidit riktiga förlossningsvärkar är det svårt att bedöma vad som verkligen gör ont, allt i jämförelse med det är liksom en bagatell. Ringde iaf Patrik på jobbet vid 9 och berättade att jag börjat känna av värkar. Nervös som han var (direkt jag sagt aj har han trott att jag ska och föda;) ) undrade han om han skulle ringa sin mamma och komma hem. Visste inte riktigt själv vad jag skulle tro om värkarna. Hade ju bara hållit på ca en timme och gjorde inte alls så ont som när jag for in med saga (med max gick vattnet), så att inte förlossningen hade startat och att det inte skulle bli bebis till natten visste jag med säkerhet.
Vi la på och efter det gick en halvtimme till. Värkarna blev lite kraftigare och efter att ha pratat med Patrik igen beslutade vi för att han iaf skulle komma hem och att hans mamma (som skulle kolla saga och max) skulle komma från Boden för säkerhets skull om vi skulle behöva åka in under natten.
När patrik hade kommit hem ringde jag till förlossningen för att rådfråga dom. Eftersom att förlossnigen Med max tog strax över 2 timmar från att värkarna började på riktigt så var jag orolig att det kunde gå lika snabbt den här gången. På förlossningen tyckte dom att vi kunde komma in på koll för att jag skulle få veta hur det låg till (om det startat eller inte) så att jag skulle känna mig lugn. Så när Annette och Jorma anlänt packade vi väskorna i bilen och for iväg. För en koll som jag trodde.
Hade inte en värk i bilen och det kändes inte som att nån förlossning var på G heller, å andra sidan hade jag varit inställda på att vi bara skulle in på koll så jag kände mig inte besviken över det heller.
Kommer in på förlossningen vid 23. Får ligga i ctg 20 minuter, får en svag värk under den tiden och förstår att det inte satt igång. Blir undersökt och är bara öppen knappa 1 ½ cm. Inställda på att åka hem och sova, var trött som en gris, blir vi tillfrågade om jag vill gå i badet. Kändes väldigt konstigt och avböjde först. Varför ligga i ett badkar på förlossningen när någon förlossning inte ens var på g?! Men efter övertalning från min BM spolar hon upp ett bad iaf. Ligger där och dricker saft och pratar utan tecken på värkar. Efter ca 20-30 minuter kommer bm tillbaka, jag förklarar läget och vill komma upp (varför ligga där och vara trött när jag kan ligga hemma i min säng). Hon tycker vi ska vara kvar ett tag till. Sagt och gjort. Ligger väl kvar ca 30-40 minuter till och under den tiden började värkarna komma tillbaka. Inte alls så onda, men iaf lite mer regelbundna.
Går upp ur badet och klockan borde ha varit strax efter 00.30. Blir undersökt för att se om det hänt nå. Var då öppen knappt 2 cm. BM frågar om jag tror att jag kan sova om jag får åka hem med tabletter. Det tror jag men vi väljer att gå ut i korridoren och gå ett tag och om det inte har kommit igång efter det så skulle vi åka hem och sova. Så vid 01 går vi på promenad fram och tillbaka i korridorerna. Ganska snabbt börjar värkarna komma. Vissa ondare än andra men fortfarande regelbundna och Patrik klockar till ca 7-8 minuter mellan dom. Är ute och går i en timme. Klockan 2 går vi upp för en ny undersökning och är då öppen ca 2½ cm. Hemfärd nästa var min plan. Men eftersom jag kände av värkar fick jag ligga i ctg igen för att registrera dom. Och även den visade på värkar med 7-8 minuters mellanrum. Och nu började dom verkligen kännas som riktiga förlossningsvärkar.
Bm kommer in igen strax efter 03 och säger att hon av ctg:n att bedöma skriver in oss. Hade fortfarande inte förstått att förlossningen hade startat och det kändes lite skumt att hon skulle skriva in oss, även om det var en skön känsla. Hon undersöker mig igen ca 03.15 och jag är bara öppen 3½ cm. Å andra sidan hade jag inte alls så jobbiga värkar, gick gott och väl att andas igenom dom. När Bm säger att det nog ändå blir bebis inatt tyckte jag det var ett stort skämt.
Men sen går det undan. Värkarna tar fart och från att vara hanterbara övergår dom till mördar värkar på en handvändning. dom följande ca 20 minuterna var en pina. Bm känner efter och jag är öppen 5-6 cm. klockan är då ca 03.45 och jag har beslutat för att ta EDA (värkarna var ondare än vid både sagas och max förlossning!)Bm kontaktar narkosläkaren och förbereder för edan. Just då kommer en till värk och jag tror att jag ska gå under. Känner hur huvudet trycker på och kan inte fokusera på andningen av all smärta längre. Efter värken görs en ny undersökning, är öppen 6-7 cm, och då är klockan 03.50. Får en till värk och känner att jag vill krysta. Bm säger att jag ska hålla emot, försöker men tätt inpå den värken kommer en till. Går inte att hålla emot längre så Bm gör en ny undersökning som visar att jag är fullt öppen. Tack och lov, det finns nog inge skönare känsla än när man får tillåtelse att krysta när hela kroppen skriker om det!
Så efter 2 krystvärkar, kl 04.03 ser Albin dagens ljus. Känslan när man får upp det lilla pyret på bröstet, den lilla människa man burit och längtat efter i 9 långa månader går inte att beskriva! Världens finaste prins <3
Narkosläkaren fick vända i dörren, och den enda bedövningen blev ett vattenkrus med obefintlig effekt. Smärtan var sjukt mycke värre än jag vad jag minns med något av barnen, och även om jag vet att man förtränger smärta så är jag helt övertygad om att den här förlossningen gjorde ondare än både sagas och max. Men då gick den också fortast och jag tror inte själv jag riktigt hängde med. Från att vara öppen ca 3 cm och tro att man ska åka hem till att 50 minuter senare ligga med en bebis på bröstet.
Efter förlossningen bad jag Patrik att påminna mig om huvudet varje gång jag säger att jag vill ha flera barn... men tror inte vi hann mer än över på BB innan jag sa att ett sånt gulligt huvud är värt all smärta i världen:)
v.40
Då var vi äntligen inne i vecka 40! 4 dagar kvar till BF, spännande att se när bebis tycker det är dax att träffa oss, vi längtar som tokar <3
Men tiden springer fortfarande, och jag känner mig inte ens otålig ännu, inte likt mig:) Nu fokuserar jag på julafton, och när den är förbi antar jag att väntan kommer kännas jobbigare:)
Slänger in en magbild, det börjar bli trångt och magen har sjunkit en hel del!
9 dagar.....
Idag är det 9 dagar kvar till bebis är beräknad... men jag har mina aningar om att han kommer mellan den 27-31 nångång.... bara därför blir det säkert att januari barn. Inte för att jag skulle klaga.
Dock skulle det ju vara lite häftigt om trollen är födda 2006, 2008 och 2010 :)
Just nu gör jag mitt bästa för att överleva dagarna som består av SMÄRTA på hög nivå!
Senaste veckorna har det känts som att mina revben i ryggen är av varenda en! Antar att det är liten som ligger och trycker därbak.
Det är väl enda nackdelen med att ha turen att få liten magen när jag är gravid, det är betydligt trängre, vilket inte är skönt, och att jag bär dom långt bak gör så att ryggen/revbenen håller på att avlida!
Försöker tänka positivt, snart är det över! men att gå omkring med ständig värk dag som natt är otroligt påfrestande, och jag är nog inte världen roligaste varken mamma eller sambo just nu....
...jag får gottgöra dom sen ;)
Idag hade vi även ett inbokat BM besök. Hon ville som sagt kolla upp så att mitt blodvärde stigit.
Då jag knaprat niferex i en vecka förväntade jag mig att det skulle ha gett resultat... men icke det. Det endast stigit från 107 till 108!?
Tror det beror på att jag varit väldigt slarvig med maten sista veckan, så det extra järn jag ätit har nog bara kompenserat mitt förlorade dagliga intag genom kosten.
Men då jag fortfarande inte är under 105 och det bara är lite över 1 vecka kvar så slipper jag iaf provtagning:)
Magen mätte fortfarande 38, tack och lov, det har ju vuxit i en rasande fart så nu tyckte jag det var på tiden att den börjar sjunka. <3 pickade på med 136 slag/min... som det brukar:)
Han är ordentligt fixerad och har sjunkit lååångt ner i bäckenet, så nu hoppas vi att det inte dröjer allt för länge till innan han behagar komma ut:)
Så så är läget på den fronten.....
Sen måste jag säga att julen är en grymt tacksam tid att vara gravid på. Det finns så mycket annat att fokusera/tänka på och förbereda så man glömmer bort att vara spyless på att vara gravid:)
magbild v. 38
Idag går vi in i vecka 39.... 2 veckor kvar.... 13 dagar:)
Har ju inte lagt in nån bild på magen i v. 38 så tänkte att det är dax innan nästa komma upp:)
magen v.36 <3
Det närmar sig:)
Nu känns det att det är på riktigt, snart har vi en liten bebis här:)!
33 dagar kvar till BF, shit, förstår fortfarande inte vars tiden har rusat iväg. Och lika förvånad är jag över att det fortfarande känns som att veckorna bara försvinner. Med Saga och Max var sista 10 veckorna en ren plåga och dagarna smög sig fram!
Idag hade vi tid hos barnmorskan. Allt var bra med skrutten, hjärtat pickade på med 136 slag/minut och magen mätte 35 cm. Men det roligaste beskedet var att han nu är fixerad!:)
Även om jag vet att det inte är något tecken på att det är nära, och att dom kan vara fixerade i flera veckor känns det ändå grymt skönt. Det får en verkligen att inse att det inte alls är långt bort nu, att han förbereder sig inför förlossningen:)
2 veckor tills vi ska tillbaka, och då är jag i v.38. ofattbart! jag vet att 2 veckor bara springer iväg.
Har börjat tänka mer och mer på förlossningen.
I början av graviditeten kände jag bara ångest inför den, pga att jag upplevde Max förlossning som väldigt hemsk. Gick på tok för fort och jag kände mig inte alls redo.
behöver jag säga att jag hatar att inte ha kontroll.
Nu känner jag mig inte alls orolig, tvärtom ser jag fram emot den. Det är ju trots allt det häftigaste man kan vara med om, och när man väl får hålla det där lilla knytet i sin famn är det väl värt all smärta i världen! <3
Jag försöker verkligen att leva som förut, trots konstant smärta och trötthet. Tror det bidrar till att tiden går så fort som den gör. Med Saga och Max satt jag mest bara och räknade ner till BF för att kunna börja leva sen. Nu lever jag i nuet och tar en dag i taget. Försöker att njuta av lite egentid när trollen är på dagis, även om det inte blir så mycket vila som jag egentligen hade behövt så njuter jag av att kunna göra det jag känner för, i lugn och ro.
Och jag råkar ju vara en sån människa som inte har ro att sitta still, utan tycker om att städa och dona hemma, det är avkoppling för mig:)
....dagisfoto, höstmys & magbild......
Idag har jag och hjärtat spenderat dagen på stan, så mysigt att få lite egentid, de är vi inte bortskämda med!
Bebis fick sig en mössa, byxa+body och en skötväska.
Hittade en snygg tröja till Max och så var jag tvungen att köpa foundation och puder till mig själv.
Hatar verkligen att kasta pengar på smink, samtidigt kan jag inte leva utan det!
Nu har jag och barnen precis kommit in, vi har varit ute och plockat lite smått till vårat höst pyssel vi ska göra.
Tänkte återuppleva lite gamla minnen från när jag var liten, då plockade vi alltid löv på hösten som vi målade och tryckte av på papper. Sen ska vi måla lite kottar, klistra fast pinnar och göra fina höst kollage:)
Kallt var det ute, förhopppningsvis blev barnen trötta av promenaden och somnar gott ikväll. Har lovat Saga att vi ska tjuvstarta lite och måla kottar när Max lagt sig, så nu kollar dom lite bompa innan sängen väntar för han.
Idag kom dagiskorten:) Tog en syskonbild på barnen, söt trollen. Det är så bra att ha barn, det innebär att man alltid har de vuxnas julklappar fixade, för vem blir inte glad av 2 underbara barn på bild;)
Avslutar med att slänga in en bild på magen v.32.
Vecka 32
Nu börjar förlossningen närma sig och det är dags att börja ladda med kolhydrater. Nu blir det tätare mellanrum mellan gångerna på mödravårdcentralen.
Bebis
Bebisen väger ca 1800 g och är 42 cm lång. Det går att utläsa om bebisen sover eller är vaken genom att mäta skillnader i hjärnaktiviteten.
Du
Livmoderns mått är ungefär 30 till 32 cm. Det går att känna livmoderns topp ca 12 cm ovanför naveln. Dags att börja kolhydratladda. Från vecka 32 träffar du barnmorskan varannan vecka. Nu kan det vara dags att anmäla dig till föräldrarkursen om någon sådan erbjuds.
<3 Albin <3
Magbild v.31
jämförelse:)
När man ser magen varje dag märker man inte själv att den växer, men tittar jag på bilder och jämför så inser jag att den vuxit en aning trots allt:) (övriga jag också för den delen, haha)
Vecka 13 / Vecka 30
V.30
Idag går vi in i vecka 30, det betyder att det inte är allt för länge kvar tills lillebror anländer<3
Längtar mer och mer för varje dag!
Just nu vill jag bara att dom här 3 sista jobb veckorna ska gå fort så jag får vara hemma och förbereda inför hans ankomst:)Sen känner att jag min kropp behöver vila, lider av kronisk trötthet och huvudvärk som vägrar ge med sig...så det kommer väl till pass med lite ledighet!
Jobbar mina sista timmar av den här jobbhelgen, sen åker jag till dagis och hämtar hem trollen. Egentligen skulle dom sova men kom på att jag är ledig imorn så då får dom komma hem. Är mest när jag jobbar dagtur efter en kväll jag känner att det är viktigt att dom får sina sömntimmar, nu får dom ju sova hur länge dom vill imorn
(fast som vanligt är dom nog uppe före tuppen iaf)
Vi hann iaf till Leos idag innan dagis och jobbet. Det var uppskattat av trollen. Dock inte av mina fogar!
Nä dax att göra bort d sista av kvällsarbetet så man får sluta nångång:)
magbild v.29
V.29 & mitt lilla projekt...
Idag knatar vi in i v.29.... skrev jag inte nyss att vi gick in i vecka 28?! Fortsätter det i den här takten har vi snart lillebror hos oss<3:)
Nu har jag knåpat med tyget vi var och inhandlade igår och som blev en skötbädd till bebis.
Hade kunnat vara snyggare men det ska ju synas att den är hemmagjord:) Sen är det lite roligt att ha nå som man gjort själv också.
Förutom en ny skötbädd fick Bebis även en ny vagn igår. Tanken var bara att vi skulle kika på barnenshus men då båda fastnade för den slog vi till:)
Återstår bara att köpa en mjuklift och syskonsits till den sen är den komplett.
gillade det vita chassit som -11 modellerna har, kul att dom hittar på lite nytt:)
Annars är jag själv hemma då älsklingen jobbar ett extra pass idag. Men om 2 timmar kommer mina troll hem<3<3 Gymnastik står på dagens schema idag!
......fakta v.28......
Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?
v.28
Idag går vi in i vecka 28.... 13 v kvar... känns overkligt!
(magbild kommer)
Så mycket jag skulle vilja skriva... men behåller det för mig själv...
trött och slut!
Svar till Lina: 9 juli -11 är det dax:)
Lite bebis....
Imorn traskar vi in i v.26, och det känns att vi kommer längre och längre in i graviditeten.
Har ju turen att alltid få små magar när jag är gravid, vilket jag uppskattar grymt mycket, tyvärr gör den sig påmind ändå.
Satt idag och insåg att det faktiskt börjar bli jobbigt att även sitta med magen. Bebis trycker upp under revbenen och allt är allmänt oskönt! Sammandragningar av minsta lilla överansträngning och sendrag from hell!
För att inte tala om ryggen som jag mer än gärna skulle skänka bort, eller snarare betala för att bli av med.
Men, jag överlever, och med en tjurighet som få kör jag på och försöker att leva som förut, göra det jag känner för och tar smärtan för vad den är. Det är ju trots allt övergående, tids nog.
Jag är inte sån som person, som kan lyssna på kroppens minsta lilla signaler, sätta mig i soffan 9 månader och anse att jag inte kan göra något-för att jag är gravid.
Däremot måste även jag inse mina begränsningar ibland och låta kroppen vila, men det ska mycket till.
Annars då, lördag kväll och jag njuter av den ensam. Alla mina 3 älsklingar är på annat håll.
hjärtat jobbar, han hann jag se 2 minuter när jag kom hem från jobbet. Saga och Max sover hos Magga inatt, dom ska få vara med hon imorn när jag har delad tur istället för att vara på dagis.
Skönt för både dom och mig. Det jobbigaste med delade turer är trots allt alla dagis hämtningar och lämningar, och stressen dom få timmar man hinner vara hemma.
Imorn blir det dock ingen vila mina timmar mellan passen, då det är som sagt gymnastik för Saga som gäller 14-15, men det ska bli roligt:)
Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad med en bok och slappna av lite innan sängen väntar.
Har varit sjukligt trött de senaste dagarna... var tvungen att ta en 20 minuters PN i lokalen på em för att orka med sista besöken och ögonen håller redan på att falla igen....
v.25
Har haft en kort dag på jobbet idag, 7.30-14 men är tröttare än någonsin!
Önskar lyxen fanns att kunna lägga sig och sova efter jobbet, men med 2 troll i huset är det bara härda ut till kl är 19 och läggdax.
Nu ligger dom båda och ska sova iaf så jag ska krypa ner i soffan, förhoppningsvis hålla mig vaken till 20 när biggest looser börjar och sen ska jag sova!
Gubben har åkt och jobba för en timme sen och är hemma vid 23. Tråkigt att vara själv på kvällarna, men är väl bara att vänja sig då det kommer vara så dom närmsta veckorna.
Får se det positivt iaf, han har ett jobb vilket lönar sig i slutet av månaden.
Lite om bebis då.... Igår gick vi in i vecka 25. Veckorna fortsätter och flyga förbi, magen växer och lillebror lever om.
Själv har jag haft det bättre i fogaren sista 2 veckorna. Beror nog till stor del på att jag inte jobbat lika mycke som vanligt då barnen vart sjuka och jag haft ledig helg. Dessutom har dom varit hos Malle ons-sön förra veckan så jag har kunnat vila och lyssna på kroppen när jag inte jobbat.
Känner däremot stor skillnad nu bara efter en arbetsdag. Hade jag kunnat få dagarna lite bättre planerade hade jag nog kunnat jobba på mer smärtfritt, men lider man inte själv är det tydligen svårt att visa lite hänsyn till andra. Har fått förlängt till 19:e, sen får vi se vad som händer.
Antingen får jag vara kvar en schema period till eller så blir det att springvicka sista månaden innan jag går på havandeskap ( om jag nu får beviljat hel, vilket jag tar förgivet att jag får).
Max matta och sängkläder anlände förra veckan. Sen var jag på toys´r`us och hittade wallies till sagas rum. Nu är temat ändrat, nu var det tydligen ett prinsess rum min tös skulle ha:)
Lilla bordet ska åka i max rum så fort jag hittar ett skrivbord till gumman. Sen ska den vita stjärnväggen tapetseras om med midbec:s tapet Keek-a-boo
::::v.24::::
Då är vi inne i vecka 24. Shit va veckorna rusar iväg! 8 veckor kvar till jag får gå på havandeskapspenning, och sen börjar nedräkningen tills lillebror är här<3
Ska bli så grymt skönt att bara få gå hemma och pyssla på. Så mycke som jag vill göra, så mycke som borde göras som man aldrig har ork eller tid till när man jobbar. Och givetvis ska jag passa på att vila mig, får ju ha barnen några timmar i veckan på dagis. Just nu är det full rulle från morgon till kväll, vilket känns av både i kropp och knopp!
Sen ska det bli skönt att få lite mer kvalitetstid med trollen också. Slippa känna att dom bor på dagis. Ha ork att hitta på saker med dom och inte bara vara trött och grinig.
Annars rullar det på här hemma. Båda trollen är sjuka, dock på bättringsvägen men det har inte varit nå dagis på hela veckan. Imorgon åker dom till sin pappa, egentligen har han dom bara varannan helg, men fick han att ta dom redan på onsdag så att jag ska kunna jobba och slippa vabba.
Inget ont som inte har nå gott med sig. Barnen behöver verkligen mer tid med sin pappa, synd bara att det bara verkar vara jag som är av den åsikten...
Hjärtat ligger och sover.... på nån timme måste jag vecka han för då väntar ett besök hos sjukgymnasten för mig... Har haft 2 underbara dagar utan ont i ryggen! hade glömt bort hur det var att inte gå omkring med ständig värk. Men det har sin förklaring i att jag var hemma 3 dagar från jobbet med barnen, nu är jag back in business och ryggontet smyger sig på igen.....
