.

Då börjar min fösta semester dag att lida mit sitt slut. Den har inte varit allt för händelserik.. och ingen sol blev det heller.
Började dagen med att storstäda några timmar, så nu är det semesterstädat och jag kan koppla bort det och bara ta det lugnt resterande dagar. Ett besök av Ida med familj har vi också hunnit med innan det var dax att åka på barnkalas. Så nu är jag lagomt mörbultad och huvudvärken som jag dragits med några veckor är inte direkt lindrigare.


Börjar fundera om jag har lågt blodvärde eller nå liknande. Eller så är det helt enkelt järnet. Men trots 4 tabletter om dagen vill inte huvudvärken och tröttheten ge med sig, så man kan ju börja fundera på om det verkligen är där felet sitter. Tyvärr ser jag kanske inte lika risig ut som jag känner mig (kan man ju hoppas iaf), men ibland önskar jag nästan att jag gjorde det så att omgivningen hade lite mer överseende med det. Känns jobbigt att alltid måsta neka besök och aktiviteter pga bristande ork, och ingen verkar ha förståelse. Även om jag inte går omkring som en anka med magen stor som ett hus så är jag ändå gravid med allt vad det innebär. (trötthet, yrsel, huvudvärk, ryggont)Men samtidigt förstår jag att man inte vet hur det är när man själv aldrig vart gravid. Bara jobbigt när omgivningen bara tycker man är tråkig för att man inte orkar svansa omkring som förr.