flytt!
Nu flyttar jag bloggen. Har fått tillbaka skrivsuget men kände för en nystart. Så nu hittar ni mig här:
bröllopssajt
Då tiden med familjen prioriteras framför bloggen är det tyst här.
När tid finns håller jag istället till här...
Kika in om ni har lust:)
Albins förlossningsberättelse
Måndag 3/1 började jag känna sammandragningar som kändes lite annorlunda mot för vad dom tidigare gjort. Kan inte säga att dom gjorde direkt "ont" men dom kändes och jag kände att det var sammandragningar som kunde leda till ett värkarbete, men som för mig lika gärna kunde vara dagar bort.
Dagen gick och framåt eftermiddagen tyckte jag att dom hade avtagit. klockan blev mot kvällen och Patrik for till jobbet. Nattade barnen och la mig i soffan för att se på familjen annorlunda. Fick en värk som var en mild form av en förlossningsvärk, men tänkte inge mer på det. Så kom en till, och en till.... började kolla på klockan och såg att dom kom med ca 7-10 min mellan rum. Efter att ha genomlidit riktiga förlossningsvärkar är det svårt att bedöma vad som verkligen gör ont, allt i jämförelse med det är liksom en bagatell. Ringde iaf Patrik på jobbet vid 9 och berättade att jag börjat känna av värkar. Nervös som han var (direkt jag sagt aj har han trott att jag ska och föda;) ) undrade han om han skulle ringa sin mamma och komma hem. Visste inte riktigt själv vad jag skulle tro om värkarna. Hade ju bara hållit på ca en timme och gjorde inte alls så ont som när jag for in med saga (med max gick vattnet), så att inte förlossningen hade startat och att det inte skulle bli bebis till natten visste jag med säkerhet.
Vi la på och efter det gick en halvtimme till. Värkarna blev lite kraftigare och efter att ha pratat med Patrik igen beslutade vi för att han iaf skulle komma hem och att hans mamma (som skulle kolla saga och max) skulle komma från Boden för säkerhets skull om vi skulle behöva åka in under natten.
När patrik hade kommit hem ringde jag till förlossningen för att rådfråga dom. Eftersom att förlossnigen Med max tog strax över 2 timmar från att värkarna började på riktigt så var jag orolig att det kunde gå lika snabbt den här gången. På förlossningen tyckte dom att vi kunde komma in på koll för att jag skulle få veta hur det låg till (om det startat eller inte) så att jag skulle känna mig lugn. Så när Annette och Jorma anlänt packade vi väskorna i bilen och for iväg. För en koll som jag trodde.
Hade inte en värk i bilen och det kändes inte som att nån förlossning var på G heller, å andra sidan hade jag varit inställda på att vi bara skulle in på koll så jag kände mig inte besviken över det heller.
Kommer in på förlossningen vid 23. Får ligga i ctg 20 minuter, får en svag värk under den tiden och förstår att det inte satt igång. Blir undersökt och är bara öppen knappa 1 ½ cm. Inställda på att åka hem och sova, var trött som en gris, blir vi tillfrågade om jag vill gå i badet. Kändes väldigt konstigt och avböjde först. Varför ligga i ett badkar på förlossningen när någon förlossning inte ens var på g?! Men efter övertalning från min BM spolar hon upp ett bad iaf. Ligger där och dricker saft och pratar utan tecken på värkar. Efter ca 20-30 minuter kommer bm tillbaka, jag förklarar läget och vill komma upp (varför ligga där och vara trött när jag kan ligga hemma i min säng). Hon tycker vi ska vara kvar ett tag till. Sagt och gjort. Ligger väl kvar ca 30-40 minuter till och under den tiden började värkarna komma tillbaka. Inte alls så onda, men iaf lite mer regelbundna.
Går upp ur badet och klockan borde ha varit strax efter 00.30. Blir undersökt för att se om det hänt nå. Var då öppen knappt 2 cm. BM frågar om jag tror att jag kan sova om jag får åka hem med tabletter. Det tror jag men vi väljer att gå ut i korridoren och gå ett tag och om det inte har kommit igång efter det så skulle vi åka hem och sova. Så vid 01 går vi på promenad fram och tillbaka i korridorerna. Ganska snabbt börjar värkarna komma. Vissa ondare än andra men fortfarande regelbundna och Patrik klockar till ca 7-8 minuter mellan dom. Är ute och går i en timme. Klockan 2 går vi upp för en ny undersökning och är då öppen ca 2½ cm. Hemfärd nästa var min plan. Men eftersom jag kände av värkar fick jag ligga i ctg igen för att registrera dom. Och även den visade på värkar med 7-8 minuters mellanrum. Och nu började dom verkligen kännas som riktiga förlossningsvärkar.
Bm kommer in igen strax efter 03 och säger att hon av ctg:n att bedöma skriver in oss. Hade fortfarande inte förstått att förlossningen hade startat och det kändes lite skumt att hon skulle skriva in oss, även om det var en skön känsla. Hon undersöker mig igen ca 03.15 och jag är bara öppen 3½ cm. Å andra sidan hade jag inte alls så jobbiga värkar, gick gott och väl att andas igenom dom. När Bm säger att det nog ändå blir bebis inatt tyckte jag det var ett stort skämt.
Men sen går det undan. Värkarna tar fart och från att vara hanterbara övergår dom till mördar värkar på en handvändning. dom följande ca 20 minuterna var en pina. Bm känner efter och jag är öppen 5-6 cm. klockan är då ca 03.45 och jag har beslutat för att ta EDA (värkarna var ondare än vid både sagas och max förlossning!)Bm kontaktar narkosläkaren och förbereder för edan. Just då kommer en till värk och jag tror att jag ska gå under. Känner hur huvudet trycker på och kan inte fokusera på andningen av all smärta längre. Efter värken görs en ny undersökning, är öppen 6-7 cm, och då är klockan 03.50. Får en till värk och känner att jag vill krysta. Bm säger att jag ska hålla emot, försöker men tätt inpå den värken kommer en till. Går inte att hålla emot längre så Bm gör en ny undersökning som visar att jag är fullt öppen. Tack och lov, det finns nog inge skönare känsla än när man får tillåtelse att krysta när hela kroppen skriker om det!
Så efter 2 krystvärkar, kl 04.03 ser Albin dagens ljus. Känslan när man får upp det lilla pyret på bröstet, den lilla människa man burit och längtat efter i 9 långa månader går inte att beskriva! Världens finaste prins <3
Narkosläkaren fick vända i dörren, och den enda bedövningen blev ett vattenkrus med obefintlig effekt. Smärtan var sjukt mycke värre än jag vad jag minns med något av barnen, och även om jag vet att man förtränger smärta så är jag helt övertygad om att den här förlossningen gjorde ondare än både sagas och max. Men då gick den också fortast och jag tror inte själv jag riktigt hängde med. Från att vara öppen ca 3 cm och tro att man ska åka hem till att 50 minuter senare ligga med en bebis på bröstet.
Efter förlossningen bad jag Patrik att påminna mig om huvudet varje gång jag säger att jag vill ha flera barn... men tror inte vi hann mer än över på BB innan jag sa att ett sånt gulligt huvud är värt all smärta i världen:)
Det finaste vi gjort <3
Albin 110104 <3
Mina fina pojkar <3
stolta syskon <3
v.40
Då var vi äntligen inne i vecka 40! 4 dagar kvar till BF, spännande att se när bebis tycker det är dax att träffa oss, vi längtar som tokar <3
Men tiden springer fortfarande, och jag känner mig inte ens otålig ännu, inte likt mig:) Nu fokuserar jag på julafton, och när den är förbi antar jag att väntan kommer kännas jobbigare:)
Slänger in en magbild, det börjar bli trångt och magen har sjunkit en hel del!
mörbultad
Min kropp är fortfarande mörbultad efter gårdagens bravader.
ont i fogarna och en oplogad parkering och insnöad bil är ingen bra kombination.
Idag känns fogarna betydligt bättre än igår, men dom ömmar ännu.
Till råga på allt är jag totalt igentäppt i näsan och nässpayen är slut! Hade jag kunnat hade jag tagit en promenad med barnen till affären och inhandlat mera, men då plogbilen än en dag väljer att skita i regnvägens existens är det bara tack vackert lägga ner dom planerna!
Hjärtat jobbar till 16 och jag funderar fortfarande hur jag ska lyckas underhålla mina små troll med min kropp och förkylning. Har i nått svagt ögonblick lovat Saga att gå ut, så antar att jag måste hålla det löftet.
Men efter att ha tittat på termometern och våran igensnöade gård känns det allt annat än lockande!
Just nu leker dom på bra iaf, båda iklädda prinsessklänningar:)
Det gäller att njuta dom få stunder på dygnet som dom har ro att leka, och än mer dom stunder de håller sams.
Inte lätt när Saga gärna är själv och Max inte vill nå hellre än att vara med henne :)
Nu sitter dom iaf snällt och kollar tv. Förhoppningen är att Max ska somna en stund innan vi går ut... hur det går med det återstår att se.
7 dagar kvar till BF idag:)
9 dagar.....
Idag är det 9 dagar kvar till bebis är beräknad... men jag har mina aningar om att han kommer mellan den 27-31 nångång.... bara därför blir det säkert att januari barn. Inte för att jag skulle klaga.
Dock skulle det ju vara lite häftigt om trollen är födda 2006, 2008 och 2010 :)
Just nu gör jag mitt bästa för att överleva dagarna som består av SMÄRTA på hög nivå!
Senaste veckorna har det känts som att mina revben i ryggen är av varenda en! Antar att det är liten som ligger och trycker därbak.
Det är väl enda nackdelen med att ha turen att få liten magen när jag är gravid, det är betydligt trängre, vilket inte är skönt, och att jag bär dom långt bak gör så att ryggen/revbenen håller på att avlida!
Försöker tänka positivt, snart är det över! men att gå omkring med ständig värk dag som natt är otroligt påfrestande, och jag är nog inte världen roligaste varken mamma eller sambo just nu....
...jag får gottgöra dom sen ;)
Idag hade vi även ett inbokat BM besök. Hon ville som sagt kolla upp så att mitt blodvärde stigit.
Då jag knaprat niferex i en vecka förväntade jag mig att det skulle ha gett resultat... men icke det. Det endast stigit från 107 till 108!?
Tror det beror på att jag varit väldigt slarvig med maten sista veckan, så det extra järn jag ätit har nog bara kompenserat mitt förlorade dagliga intag genom kosten.
Men då jag fortfarande inte är under 105 och det bara är lite över 1 vecka kvar så slipper jag iaf provtagning:)
Magen mätte fortfarande 38, tack och lov, det har ju vuxit i en rasande fart så nu tyckte jag det var på tiden att den börjar sjunka. <3 pickade på med 136 slag/min... som det brukar:)
Han är ordentligt fixerad och har sjunkit lååångt ner i bäckenet, så nu hoppas vi att det inte dröjer allt för länge till innan han behagar komma ut:)
Så så är läget på den fronten.....
Sen måste jag säga att julen är en grymt tacksam tid att vara gravid på. Det finns så mycket annat att fokusera/tänka på och förbereda så man glömmer bort att vara spyless på att vara gravid:)
magbild v. 38
Idag går vi in i vecka 39.... 2 veckor kvar.... 13 dagar:)
Har ju inte lagt in nån bild på magen i v. 38 så tänkte att det är dax innan nästa komma upp:)
Bakstuga och bm besök
Morgonen började lagomt härligt. Hade sett fram emot att få sova många sköna ostörda timmar nu när trollen inte är hemma. Men det slutade med att vi somnade först vid 4! Varför kommer man alltid på nått att prata om precis när man ska sova?!
Ställde iaf klockan på 10.30 för att slippa stressa då vi hade tid hos barnmorskan 11.30. Men larmet måste ha ringt några gånger för när jag vaknade var klockan 11! Nåja vi hann iaf i tid om än det blev lite stressigt!
Allt var iaf bra med bebis. Lill hjärtat pickade på med 140 slag/min och magen växer i rasande takt och mätte nu 38 cm. Ligger över översta kurvan vilket jag inte gjort under någon graviditet.
Han är helt fixerad fortfarande, tydligen kan dom när man är omföderska fixera sig för att sen åka upp igen då dom inte fyller ut bäckenet, men han låg stadigt inkilad:)
Med mig var det inte fullt lika bra. Blodvärdet hade sjunkit från 125 till 107 sen vi var där för 2 veckor sen. Jag får inte gå under 105, det skulle betyda att jag har järnbristanemi vilket inte är bra.
Så nu har jag köpt niferex och ska tillbaka om en vecka för nytt prov, håller tummarna att det stigit då! Och har det sjunkit måste jag ta en jäkla massa andra prover....
Annars har jag bakat mest hela dagen. For med hjärtat och inhandlade allt jag behövde sen har det gjorts vit och ljus blockchoklad, lussekatter och en pepparkaks kyrka.
Hjärtat är och jobbar nu och jag är totalt slut så jag ska lägga mig i sängen och läsa i mina nya gravid tidningar.
v.38
Då kilade vi in i vecka 38 igår då, shit!
Nu är det verkligen inte långt borta tills vi får snosa bebis <3
Ännu har tiden inte hunnit börja smyga sig fram, veckorna rusar på i rasande fart och jag känner att jag har en hel del jag vill hinna med innan bebis kommer.
Även om det känns i kroppen som att jag inte kommer att gå över tiden den här gången är jag inställd på att göra det, alla jag ser och hör om som får tredje barnet går över minst 2 veckor.
Å andra sidan skulle det vara ganska skönt, då hinner man fira klart julen och stöka undan den.
Plus att Malle mest troligt har trollen hela veckan efter nyår, hade varit grymt skönt att slippa tänka på barnvakt när det är dax att åka in. Och att få komma hem och landa i lugn och ro.
Men den som lever får se:)
Trollen åker iaf till Malle idag redan. Jag har lovat att ha dom helgen nu som egentligen är hans och då tar han dom under veckan istället. Ska bli skönt att få vila ut ordentligt och slippa dagis lämningar och hämtningar.
Allt är grymt jobbigt för kroppen just nu, och allt är grymt smärtsamt!
så här ska vilas vilas vilas och bakas julgodis:)
Men kommer självklart sakna ihjäl mig efter mina rumpnissar <3<3
inget gott som inte har något ont med sig
Nu ska jag iaf böka in mig och magen i bilen och åka och hämta hem dom så jag hinner pussas innan dom åker ikväll.
Ha en bra dag!
magen v.37
Nu är det inte länge kvar tills lillebror är här <3
På söndag går vi in i vecka 38 och jag känner hur min ork sinar för varje dag som går.
den här veckan har jag i princip sovit bort. Eller iaf timmarna barnen är på dagis. Men det beror till stor del även på att Max är inne i en vägra-sova period just nu.
magen v.37
Känns iaf skönt att jag hunnit med det mesta här hemma redan. Julpyntet har åkt fram, granen är klädd (lika att passa på medans lite ork finns kvar) och alla julklappar är inköpta.
Så med andra ord så kan jag ta det lugnt och sova med gott samvete utan att känns någon som helst stress.
Skriver inte allt för ofta här i bloggen då jag startat en bröllopsblogg som jag hellre prioriterar.
Vill ni läsa så är det bara fråga så får ni adressen till den:)
magen v.36 <3
Det närmar sig:)
Nu känns det att det är på riktigt, snart har vi en liten bebis här:)!
33 dagar kvar till BF, shit, förstår fortfarande inte vars tiden har rusat iväg. Och lika förvånad är jag över att det fortfarande känns som att veckorna bara försvinner. Med Saga och Max var sista 10 veckorna en ren plåga och dagarna smög sig fram!
Idag hade vi tid hos barnmorskan. Allt var bra med skrutten, hjärtat pickade på med 136 slag/minut och magen mätte 35 cm. Men det roligaste beskedet var att han nu är fixerad!:)
Även om jag vet att det inte är något tecken på att det är nära, och att dom kan vara fixerade i flera veckor känns det ändå grymt skönt. Det får en verkligen att inse att det inte alls är långt bort nu, att han förbereder sig inför förlossningen:)
2 veckor tills vi ska tillbaka, och då är jag i v.38. ofattbart! jag vet att 2 veckor bara springer iväg.
Har börjat tänka mer och mer på förlossningen.
I början av graviditeten kände jag bara ångest inför den, pga att jag upplevde Max förlossning som väldigt hemsk. Gick på tok för fort och jag kände mig inte alls redo.
behöver jag säga att jag hatar att inte ha kontroll.
Nu känner jag mig inte alls orolig, tvärtom ser jag fram emot den. Det är ju trots allt det häftigaste man kan vara med om, och när man väl får hålla det där lilla knytet i sin famn är det väl värt all smärta i världen! <3
Jag försöker verkligen att leva som förut, trots konstant smärta och trötthet. Tror det bidrar till att tiden går så fort som den gör. Med Saga och Max satt jag mest bara och räknade ner till BF för att kunna börja leva sen. Nu lever jag i nuet och tar en dag i taget. Försöker att njuta av lite egentid när trollen är på dagis, även om det inte blir så mycket vila som jag egentligen hade behövt så njuter jag av att kunna göra det jag känner för, i lugn och ro.
Och jag råkar ju vara en sån människa som inte har ro att sitta still, utan tycker om att städa och dona hemma, det är avkoppling för mig:)
kalasbilder......
Även om det är roligt med kalas, är det alltid lika skönt när det är över:)
Det var folk från morgon till kväll, och jag däckade inte långt efter barnen lagt sig!
Morgonen började tidigt med paket öppning....
Bilgaraget var en hit, det var en lycklig kille som öppnade paketet:)
När den väl var ihop skruvad var det lek som gällde....
...innan det blev dax för frukost.
......2 mätta magar leker med ballongerna...
.....medan jag bakar tårtan....
Sen är det dax att dra på party outfiten!...
...och dom första gästerna anlände...
födelsedagsbarnet skär första tårtbiten....
sen är det dax för fika nr 1......
Morfar anländer och Max är inte sen med att få in han på rummet för att visa garaget!
På em kom mer besök och ingen blev gladare än Max över ännu mer bilar till sin samling:)
Sista gästerna blev bjudna på middag, hemmagjord pizza, som självklart avslutades med ännu mera tårta:)
Max tackar till alla som kom och uppvaktade honom:)!
tiden rusar iväg....
Ikväll för exakt 2 år sen gick jag och la mig ovetande om att jag om några timmar skulle få hålla världens finaste lillebror i min famn.
Det känns som att det var igår.
Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått 2 underbara troll, mammas ögonstenar, mitt allt!
Ikväll när Max hade somnat blåste jag och gumman ballonger som vi har hängt upp i köket. Längtar efter att få se hans reaktion när han vaknar, och när han öppnar sitt garage, lill prinsen <3
Finns inget som gör mig lyckligare än att se mina barn vara lyckliga!
Jag skulle göra vad som helst för dom!
Max någon minut gammal <3
