.

Nu är lillebror Max äntligen här, en punktlig liten krabat :) Kl 06.07 på självaste BF dagen kom han till världen.

3275 gram och 48,5 cm, liten men naggande god.

Då både jag och lilla Max mår bra valde vi att åka hem redan idag, så nu är vi hemma och njuter av den nya tillvaron. Saga får sova hos faster inatt iaf så vi hinner ta igen oss och landa, men imorn när vi vaknar ska hon få komma hem och hälsa på sin nya lillebror:)


Då förlossningen gick väldigt fort ska jag plita ner en liten förlossningsberättelse, en kort men intensiv!

Max ser dagens ljus:

På eftermiddagen (Bf -1) kommer vad jag misstänker en bit av slemproppen till följd av lite mensvärk som kommer och går. Då jag hela tiden varit helt hundra på att jag kommer gå minst en vecka över tiden var det inget som gav mig hopp om att någon förlossning var nära.

Kvällen flyter på som vanligt, saga somnar och jag och Malle sitter och tittar på stjärnor på is. När utröstningen är klar går vi och lägger oss, somnar någon gång vid 23 utan minsta känning.

Vaknar av att Saga kommer in till oss, klockan var då ca 01.30. Frågar om hon behöver gå på pottan vilket hon vill. Är precis på väg att resa mig när jag både hör och känner hur något "klikar" till och sekunden efter forsar det något varmt mellan benen. Man kunde riktigt höra (även Malle gjorde det) hur det plaskade, precis som att någon stod och hällde vatten i sängen. Blev chockad, hade aldrig trott att förlossningen skulle starta med vattenavgång, än mindre att den skulle starta redan idag.
Blev lite smått chockad. Vi gick upp och ringde till förlossningen som bad oss komma in för kontroll. Vi förberedde saga på att hon skulle få åka till faster och fortsätta sova, packade hennes väska och gjorde oss redo.
Hon var så road av att mamma hade "kissat i sängen" så det var det enda hon pratade om hela vägen:)

Kör gumman till Sussie som kommer ut och möter upp. Saga kramade och pussade oss hej då och vinkade glatt när vi for iväg.
Jag var helt inställd på att vi skulle in på kontroll men sen åka hem då jag inte börjat få värkar bortsett från lite molande jag kände hemma och några svaga känningar i bilen.

Kommer in till förlossnigen vid 02.40. Blir uppkopplad på Ctg 02.47 och får ligga där till 03.30. Värkarna har börjat komma vissa ondare än andra. Då dom fortfarande var lite oregelbundna går vi ut och går i korridoren. Promenerar omkring i ca 30 minuter, värkarna kommer tätare, Malle klockar och innan vi går upp igen kommer dom med ca 3 minuters mellanrum.
Tillbaka på förlossningen ca kl.04.00 får vi ett rum, bm bedömmer att hon inte vill skicka hem oss då värkarna nu är regelbundna.
Blir uppkopplad på ctg:n igen och försöker andas mig igenom värkarna som nu gör ont! Med saga satt värkarna i ryggen, vilket var skönt då det hjälpte mycket när malle kunde massera. Nu satt alla värkar i magen och under varje värk hade jag ett enormt tryck neråt som gjorde minst lika ont som värkarna i sig.

Då dom inte vill känna hur öppen man är när vattnet hade gått visste vi inte än om det hade hänt nå. Jag besämde mig för att gå i badet men bad om att hon skulle undersöka mig först. Känns lättare att kämpa när man vet om det ger resultat.
04.45 känner hon efter och jag är öppen 3 cm. Går i badet 04.50, skönt med värmen och värkarna upplevs som lättare att hantera.
ca 05.30 börjar jag bli matt och svimfärdig av det VARMA badet, så jag beslutar mig för att gå upp. Blir undersökt och är nu öppen 5 cm.
Känner att det blir allt svårare att hantera värkarna, testar lustgasen som hjälper till en början. Då värkarna nu gör olidligt ont gör hon en ny undersökning, kl är då ca. 05.45. Det visar sig att jag öppnat mig 2 cm på ca 15 minuter och är nu öppen 7 cm.
Ont är bara förnamnet av vad det gör nu. Lustgasen fungerar inte alls och det går inte att undvika att skrika ut smärtan. trycket neråt är så påtagligt att Bm efter 15 minuter ber att få känna efter igen, hon misstänker att det är dax att föda.  Kl 06.00 är jag öppen 10 cm,  så 3 cm på 10 minuter, vilket förklarar den olidliga smärtan.
Jag får tillåtelse att krysta, under 7 minuter och 4 krystvärkar krystar jag för allt jag är värd.
Hade nog förträngt hur ont det gjorde, eller så hade eda:n jag fick med saga effekt även vid krystarbetet. För nu gjorde det verkligen ont. Började må illa av smärtan vilket inte var en rolig kombination. Det kändes som att det inte skulle gå, och jag fick smått panik.
Men 7 minuter efter första krystvärken , kl 06.07 kom han upp på mitt bröst, världens sötaste lillebror.

Allt kändes så overkligt. Jag var inte alls beredd på att föda idag, och hade aldrig kunnat tro att jag ca. 4 ½ timme efter vattenavgången hemma skulle få möta vårat barn.

Men det var med blandade känslor det gick så fort. Skönt att få det överstökat fort men samtidigt blev det så intensivt och smärtsamt. Från 3 till 10 cm på 1½ timme.


Amningen har kommit igång och nu ska vi bara mysa av det nya livet som tvåbarnsföräldrar:)