.

Tanken på att gå och lägga mig och vakna upp till en ny vecka känns inte lockande just nu.
Har varit så underbart att få ha Malle hemma och fått avlastning.
 Känner verkligen att jag inte orkar med allt just nu.
Illamåendet på mornarna är riktigt jobbigt då saga är som mest aktiv när hon just vaknat.
Tröttheten från H-vetet när jag inte får den sömn jag behöver.
Ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar aktivera saga så mycket som hon kräver/vill.
En evig väntan på att klockan ska bli 16.30 så Malle kommer hem och tar över allt.

Har de senaste veckorna lidit av extrem överhettning.
Känns som att jag har feber dygnet runt. Sen vet jag inte vad det beror på, om det är lillebror som trycker på aortan eller nå liknande för direkt jag sitter ner eller ligger känns det precis som när man håller andan jätte länge.
Ni vet det där trycket i huvudet/ansiktet, när det känns som att ögonen ska ploppa ut och synen blir suddig.

Det trycker ständigt på neråt och jag har en konstig molande värk längst ner i magen. Känns precis som när jag får onda sammandragningar men utan att livmodern blir hård.
Nu vill jag verkligen inge mer. När allt kändes som mest hopplöst idag kändes det som att jag skulle kunna strunta i barnet bara jag slapp den här pinan.
jag skulle behöva få vara själv en vecka och vila upp mig och lyssna på kroppen.

Ni får ursäkta mitt eviga tjatande men just nu kretsar mitt liv kring den här eviga pinan så det finns inte så mycket annat att skriva om.
Och jag tror seriöst att mina högra revben har gått av, den där förbannade rumpan ligger och trycker på samma jäkla ställe dag ut och dag in. Ont gör det och ingenting hjälper. Får sitta med en hand konstant och försöka trycka den neråt, förjäves, för den förbannade rumpan rör sig inte en millimeter!!!

var det nån som sa att det var härligt att vara gravid!