tisdag
Hemma från unga mammor igen och jag är sjukligt trött! Skulle kunna somna på direkten bara jag hade fått. Saga somnade i bilen på väg hem, hade planer på att lyfta in hon och vila medans hon sov, men självklart vaknade hon precis när jag la ner hon i sängen.
Dom senaste dagarna har det aldrig slagit fel. Jag stannar på gården, bär in sakerna och ställer upp dörren, går för att hämta Saga, bökar för att så smidigt som möjligt få ut hon ur bilen sovandes, kämpar med att bära in hon (inte det lättaste med foglossning och sammandragningar), när vi efter mycket om och men kommit in och jag ska lägga ner hon slår hon upp ögonen och säger att hon inte ska vila. suck, du kunde inte ha kommit på det lite tidigare?!
Hade förhoppningar om att foglossningen som var hemsk hela gårdagen skulle ha försvunnit på morgonen. Men tji fick jag. Har dragits med den hela dagen igen, och nu börjar jag misstänka att den är här för att stanna. Går bra när jag har vart uppe och gått ett tag, men direkt jag suttit ner lite för länge låser det sig igen.
Men idag SKA jag städa, toaletterna ska få sig en storstädning och golven måste dammsugas. Dammsugning är det värsta jag kan utsätta min kropp för egentligen, det tar så fruktansvärt ont i allt vad fogar och höfter heter. Malle dammsuger mer än gärna när han vet att det är tungt för mig, men vad ska man göra när man tycker det är roligt? För mig är det både roligt och ett bra tidsfördriv så vill inte gärna överlåta det till honom:)
När han kommer hem från jobbet ska vi åka och skriva på faderskapspapprena. Med Saga gjorde vi det efter att hon var född men nu känns det som ett bättre alternativ att göra det innan. Det lär vara ett helt annat tempo med 2 barn sen.
Många förstföderskor verkar tro att man har häcken full när man har en nyfödd. Sanningen är ju faktiskt den att dom sover bort dagarna (om dom nu inte har kolik vill säga med det brukar ju komma först vid nån månads ålder).
Det som många tror kommer bli en tid som enbart styrs av barnet är egentligen tvärt om. I början kunde man leva på som tidigare, då är det snarare barnet som får styras av föräldrarna. Sen när dom blir äldre och får en egen vilja, det är då vi kan prata om att bli mer begränsade.
En bebis är nöjd bara den får sova och har tillgång till mat, om man sen går på stan, på restaurang, sitter i bilen eller hälsar på folk spelar ingen större roll.
Det är ganska roligt att läsa om förstföderskor och deras förväntningar, och man vet att man trodde likadant själv, så här i efterhand kan man bara konstatera så fel man hade.
Dom senaste dagarna har det aldrig slagit fel. Jag stannar på gården, bär in sakerna och ställer upp dörren, går för att hämta Saga, bökar för att så smidigt som möjligt få ut hon ur bilen sovandes, kämpar med att bära in hon (inte det lättaste med foglossning och sammandragningar), när vi efter mycket om och men kommit in och jag ska lägga ner hon slår hon upp ögonen och säger att hon inte ska vila. suck, du kunde inte ha kommit på det lite tidigare?!
Hade förhoppningar om att foglossningen som var hemsk hela gårdagen skulle ha försvunnit på morgonen. Men tji fick jag. Har dragits med den hela dagen igen, och nu börjar jag misstänka att den är här för att stanna. Går bra när jag har vart uppe och gått ett tag, men direkt jag suttit ner lite för länge låser det sig igen.
Men idag SKA jag städa, toaletterna ska få sig en storstädning och golven måste dammsugas. Dammsugning är det värsta jag kan utsätta min kropp för egentligen, det tar så fruktansvärt ont i allt vad fogar och höfter heter. Malle dammsuger mer än gärna när han vet att det är tungt för mig, men vad ska man göra när man tycker det är roligt? För mig är det både roligt och ett bra tidsfördriv så vill inte gärna överlåta det till honom:)
När han kommer hem från jobbet ska vi åka och skriva på faderskapspapprena. Med Saga gjorde vi det efter att hon var född men nu känns det som ett bättre alternativ att göra det innan. Det lär vara ett helt annat tempo med 2 barn sen.
Många förstföderskor verkar tro att man har häcken full när man har en nyfödd. Sanningen är ju faktiskt den att dom sover bort dagarna (om dom nu inte har kolik vill säga med det brukar ju komma först vid nån månads ålder).
Det som många tror kommer bli en tid som enbart styrs av barnet är egentligen tvärt om. I början kunde man leva på som tidigare, då är det snarare barnet som får styras av föräldrarna. Sen när dom blir äldre och får en egen vilja, det är då vi kan prata om att bli mer begränsade.
En bebis är nöjd bara den får sova och har tillgång till mat, om man sen går på stan, på restaurang, sitter i bilen eller hälsar på folk spelar ingen större roll.
Det är ganska roligt att läsa om förstföderskor och deras förväntningar, och man vet att man trodde likadant själv, så här i efterhand kan man bara konstatera så fel man hade.
Kommentarer
Postat av: mia
Du har så rätt i det där med nyfödda..När Hampus var liten så längtade man framåt hela tiden och tyckte att det skulle bli så kul när dom blir äldre och att det skulle bli lättare..Det var som att man ville att bebistiden skulle gå fort..Men nu när man tänkter tillbaka så ångrar jag ju verkligen att man tänkte så..Om vi får ett till barn så kommer jag verkligen att njuta av bebistiden på riktigt..Det är ju så klart kul att dom blir äldre, men det är som du säger, då man verkligen måste anpassa sig efter dom.. :)
Trackback
