.

usch är så less på att malle ska jobba hela tiden. Less på att vara totalt slutkörd varje dag, på att behöva göra allt när jag egentligen inte har ork till det. Men vad kan man göra när man har ett hem att sköta, en dotter som fodrar mat på bordet varje dag, rena kläder, aktivering... vila kan man inte har jag konstaterat. Undra hur länge man kan kämpa emot kroppen innan man tar helt slut. Känner att det inte är så långt borta. Blir så less på alla gravida som klagar på hur jobbigt dom har det med diverse krämpor, var tacksamma för att ni kan vila när ni behöver, kunna lägga er ner när kroppen säger ifrån, ta ett varmt bad mitt på dagen och bara ta det lugnt. Kom tillbaka när ni har en tvååring som är mer vild än tam, jag kan lova att ni skulle vara jäkligt tacksamma för hur ni har det nu.

Har gråtit av ren utmattning hela eftermiddagen. Jag orkar verkligen inte mer. Nu har jag fått saga i säng, hon var lika slut som jag efter att ha vägrat sova på hela dagen. Det värsta är att min trötthet går ut över saga. Jag har inget tålamod, är lättirriterad, orkar inte ens sitta på golvet och leka med hon. Ikväll har vi bara bråkat. Det är som en ond cirkel som aldrig tar slut. Hon känner av att jag är trött och frustrerad och blir bara mer trotsig och gnällig av det, det gör inte mitt humör bättre och därav inte hennes heller. När jag nattade hon la jag mig brevid och höll om hon, då brast det igen. Min älskade lilla tjej, mitt barn som jag vill kunna ge det bästa. Är så frustrerande att inte orka. Blir så arg på mig själv när jag låter min utmattning gå ut över henne. Blir arg på Malle för att han inte är här och hjälper när jag behöver han som mest, känns som att det inte hade behövt vara såhär om jag hade fått mer avlastning. Jag vet att man måste jobba, men 7-16 mån-fre tycker jag är tillräckligt. Just nu uppskattar jag och behöver jag han mer hemma än vad jag uppskattar lite extra pengar på kontot.

Jag vet att han har dåligt samvete för att han jobbar, att han bryr sig och uppskattar jobbet jag gör här hemma. Men tankar underlättar inte för mig just nu. Har bett honom ta föräldrapenning nån dag nu till veckan så att jag får ha han hemma, hinna vila upp mig. Sånna här gånger önskar jag mer än allt annat att vi skulle ha släkten närmare. Den enda barnvakten vi har inom 20 mils avstånd är sussie. Men vad hjälper det när hon är i skolan varje dag och har en egen huligan att ta hand om när hon kommer hem. Jag skulle verkligen inte missbruka barnvakt om vi hade haft den möjligheten, men sånna här dagar när man känner att man knappt orkar med sig själv för att man är så slutkörd hade det varit underbart att ha någon som kunde passa gumman bara en timme eller två.

har bestämt mig för att det blir Ikea i veckan. Malle får stanna hemma och följa med. Jag måste få handla mig glad även om det oftast bara håller i sig ett tag. Jag ska ha nya överdrag till soffan och fotöljen, en byrå, tavlor, lampor, mattor och annat som kan få mig på bra humör. Då har jag lite att dona med hemma, har snart skurat sönder golven och toaletten, och det blir trist att dammtorka dammfria ytor i längden. Så ikea får bli min belöning.

Nu ska jag lägga mig ner, blunda och ta tillvara på tystnaden... hoppas på en bättre morgondag, saga kommer iaf bli lycklig när hon får åka på leos lekland, det är det som räknas...de som är viktigast...mammas prinsessa.