.

Imorn traskar vi in i v.26, och det känns att vi kommer längre och längre in i graviditeten.
Har ju turen att alltid få små magar när jag är gravid, vilket jag uppskattar grymt mycket, tyvärr gör den sig påmind ändå.
Satt idag och insåg att det faktiskt börjar bli jobbigt att även sitta med magen. Bebis trycker upp under revbenen och allt är allmänt oskönt! Sammandragningar av minsta lilla överansträngning och sendrag from hell!
För att inte tala om ryggen som jag mer än gärna skulle skänka bort, eller snarare betala för att bli av med.
Men, jag överlever, och med en tjurighet som få kör jag på och försöker att leva som förut, göra det jag känner för och tar smärtan för vad den är. Det är ju trots allt övergående, tids nog.
Jag är inte sån som person, som kan lyssna på kroppens minsta lilla signaler, sätta mig i soffan 9 månader och anse att jag inte kan göra något-för att jag är gravid.

Däremot måste även jag inse mina begränsningar ibland och låta kroppen vila, men det ska mycket till.


Annars då, lördag kväll och jag njuter av den ensam. Alla mina 3 älsklingar är på annat håll.
hjärtat jobbar, han hann jag se 2 minuter när jag kom hem från jobbet. Saga och Max sover hos Magga inatt, dom ska få vara med hon imorn när jag har delad tur istället för att vara på dagis.
Skönt för både dom och mig. Det jobbigaste med delade turer är trots allt alla dagis hämtningar och lämningar, och stressen dom få timmar man hinner vara hemma.

Imorn blir det dock ingen vila mina timmar mellan passen, då det är som sagt gymnastik för Saga som gäller 14-15, men det ska bli roligt:)

Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad med en bok och slappna av lite innan sängen väntar.
Har varit sjukligt trött de senaste dagarna... var tvungen att ta en 20 minuters PN i lokalen på em för att orka med sista besöken och ögonen håller redan på att falla igen....