.

Dagen gick och framåt eftermiddagen tyckte jag att dom hade avtagit. klockan blev mot kvällen och Patrik for till jobbet. Nattade barnen och la mig i soffan för att se på familjen annorlunda. Fick en värk som var en mild form av en förlossningsvärk, men tänkte inge mer på det. Så kom en till, och en till.... började kolla på klockan och såg att dom kom med ca 7-10 min mellan rum. Efter att ha genomlidit riktiga förlossningsvärkar är det svårt att bedöma vad som verkligen gör ont, allt i jämförelse med det är liksom en bagatell. Ringde iaf Patrik på jobbet vid 9 och berättade att jag börjat känna av värkar. Nervös som han var (direkt jag sagt aj har han trott att jag ska och föda;) ) undrade han om han skulle ringa sin mamma och komma hem. Visste inte riktigt själv vad jag skulle tro om värkarna. Hade ju bara hållit på ca en timme och gjorde inte alls så ont som när jag for in med saga (med max gick vattnet), så att inte förlossningen hade startat och att det inte skulle bli bebis till natten visste jag med säkerhet.

Vi la på och efter det gick en halvtimme till. Värkarna blev lite kraftigare och efter att ha pratat med Patrik igen beslutade vi för att han iaf skulle komma hem och att hans mamma (som skulle kolla saga och max) skulle komma från Boden för säkerhets skull om vi skulle behöva åka in under natten.

När patrik hade kommit hem ringde jag till förlossningen för att rådfråga dom. Eftersom att förlossnigen Med max tog strax över 2 timmar från att värkarna började på riktigt så var jag orolig att det kunde gå lika snabbt den här gången. På förlossningen tyckte dom att vi kunde komma in på koll för att jag skulle få veta hur det låg till (om det startat eller inte) så att jag skulle känna mig lugn. Så när Annette och Jorma anlänt packade vi väskorna i bilen och for iväg. För en koll som jag trodde.

Hade inte en värk i bilen och det kändes inte som att nån förlossning var på G heller, å andra sidan hade jag varit inställda på att vi bara skulle in på koll så jag kände mig inte besviken över det heller.

Kommer in på förlossningen vid 23. Får ligga i ctg 20 minuter, får en svag värk under den tiden och förstår att det inte satt igång. Blir undersökt och är bara öppen knappa 1 ½ cm. Inställda på att åka hem och sova, var trött som en gris, blir vi tillfrågade om jag vill gå i badet. Kändes väldigt konstigt och avböjde först. Varför ligga i ett badkar på förlossningen när någon förlossning inte ens var på g?! Men efter övertalning från min BM spolar hon upp ett bad iaf. Ligger där och dricker saft och pratar utan tecken på värkar. Efter ca 20-30 minuter kommer bm tillbaka, jag förklarar läget och vill komma upp (varför ligga där och vara trött när jag kan ligga hemma i min säng). Hon tycker vi ska vara kvar ett tag till. Sagt och gjort. Ligger väl kvar ca 30-40 minuter till och under den tiden började värkarna komma tillbaka. Inte alls så onda, men iaf lite mer regelbundna.

Går upp ur badet och klockan borde ha varit strax efter 00.30. Blir undersökt för att se om det hänt nå. Var då öppen knappt 2 cm. BM frågar om jag tror att jag kan sova om jag får åka hem med tabletter. Det tror jag men vi väljer att gå ut i korridoren och gå ett tag och om det inte har kommit igång efter det så skulle vi åka hem och sova. Så vid 01 går vi på promenad fram och tillbaka i korridorerna. Ganska snabbt börjar värkarna komma. Vissa ondare än andra men fortfarande regelbundna och Patrik klockar till ca 7-8 minuter mellan dom. Är ute och går i en timme. Klockan 2 går vi upp för en ny undersökning och är då öppen ca 2½ cm. Hemfärd nästa var min plan. Men eftersom jag kände av värkar fick jag ligga i ctg igen för att registrera dom. Och även den visade på värkar med 7-8 minuters mellanrum. Och nu började dom verkligen kännas som riktiga förlossningsvärkar.